Besiktningen

Då har Lady Valreas små puppiesar blivit 8 veckor. Alltså dags för stora nålstickardagen, klämochkänn tillfället, åka bil och skrika onsdagen. Till Malmö Djursjukhus bar det av Väl inne i byggnaden fann Valparna det lämpligt att stå för underhållningen, så de sjöng…….Och de sjöng. Vet dock inte om underhållningen uppskattades vidare mkt, men söta var de iaf. Antar att de anade att det var vara å färde för intensiva försök till utbrytning el möjligtvis tandvässning? stod på “att-göra” listan. Först upp på plats var Quittra, just av den anledningen….Hon lät mest! Men kvinnan med nålen fick snabbt tyst på henne och hon vart cool lugn, sa inte ett pip, varken på chippningen el vaccinationen. Till skillnad från syskonen 😉 kan vi anteckna i protokollet. Näste man till rakning blevde (Oskar uttryck, mkt talande) QoQo, precis som alla av manligt kön gol han högst och längst, försökte sig t om på en smitning “aja baja”.   Får man se så eländig ut?!

Under tiden som han blev torterad sympatisjöng lilla Qarma i buren, så hon fick bli räddad av fotografen *moi*. Då fick inte lilla gossen något gehör alls längre och samarbetad något bättre. När det sedan blev Qarmas tur att komma fram i ljuset, hade hon blivit varnad vilket märktes med blicken hon gav chipnålen. Då ropade hon “Är detta verkligen nödvändigt? Att plåga små goa valpar?” Japp svarade alla som inte skulle ha en nål i nacken, dvs syster, Annika och jag. I väntan sen på att veterinären skulle komma och göra klämochkänn uppdraget roade de små sig med kiss och bajs party Någon försökte lista ut hur hiss anordningen fungerade

och när någon inte kom på det så kan man ju lika gärna kapa sladden? Eller hur?! Är man bara söt kan man komma undan med så mkt. Men erkännas ska att det känns tryggt att Lisa och Fredrik har sladdsäkrat lägenheten inför imorgon när “någon” flyttar dit 😛 😉 De som då inte hade sladdar att bita på, hissar att sköta el gå på kiss-och-bajs party utnyttjade tiden till att sitta i chock och fundera över vart männskligheten är på väg, samtidigt som hon funderade över hur man kom i kontakt med djurensvänner. När alla nödvändiga ting upptäckts, gjorts och avpoliterats låg det valpar på väl spridda ställen…..även mamma såg lite tagen ut. Det är minsann inte lätt att vara Valp!