Misslyckad fotosession

Kanel och jag sticker till klubben för att träna. Med oss tar vi kameran för vi tänker anlita Bitte som porträttfotograf. Framför mig ser jag en snygg lapp och en sny……nåja, stolt matte, liggande på gräset och le så fagert mot fotografen. Jag instruerar nogsamt träningskamrat Susanne hur man går till väga för att få lappöronen att vinkla sig framåt, det är det som är det svåra i kråksången……trodde vi.
”Lägga mig ner? Så här menar du?” Kanel säger jag, du ska ligga brevid och så ler jag lite hoppfullt mot lappen. Nja, alltså jag tänkte mig lite mer parallelt med mig liksom svarar jag… Ok säger Lappen Men Kanel!!!! Nu får du lägga dig som vi har bestämt i bilen på vägen hit. Lägg dig nu parallelt brevid mig med huvudet på rätt håll, förmanar jag lite så där lagom strängt….Börjar känna mig iaktagen och lite halvt obekväm med läget. För inte är vi precis ensamma på klubben. Och fotografens skratt, kompisarnas fnissande och för att inte tala om hur Kanel pladdrar på på lappska eller nåt, drar till sig lite uppmärksamhet. Kanel suckar, lägger sig brevid och precis när kameran avlossas säger hon ”Look! No hands, no hands”! Jag försöker verkligen gilla läget och det gör Kanel med, även om hon tycker det är fasligt långdraget och döfött det här. Men se, där kom öronen upp men……. och då åker hakan nerEn bild säger mer än tusen ord, och idag har Kanel talat 😀
Väldigt tydligt, den goa lilla lappfjanten 😀
Läs även andra bloggares åsikter om humor, foto, finsklapphund