Toughest Köpenhamn 2014

Om man tycker det verkar spännande och fräckt att leva ”on the edge” men inte riktigt har modet eller fysiken, då kan man frottera sig med sådant umgänge som bara stirrar döden i vitögat. Den sorten som tar en utmaning när den kommer och icke räds nya äventyr. Som peppar och gärna vill att andra också ska utmana Liemannen eller åtminstone hans vikarie. Jag har några sådana i kretsen, vi kallar dem JAS. Jakt- Attack- Spaning…..själv säger de att det står för Jenny- Annelie- Säkerhet först, men det är en ridå 😉
Hur undviker man då att vara med på själva grejen, men ändå vara med? Jo det ska jag berätta, men erbjuder sig att fotografera.
Genom linsen ser man mycket och jag konstaterar på plats att vilken tävlingsform man än må syssla med, så är det vissa saker som är de samma. Inte kunde man väl ana som lekman att hundtävlingar och extrema hinderbanor har något gemensamt?! Men jodå serru, alla förberedelser, timmar av överträning för att själva tävlingen ska kännas så enkel som möjligt. Maten….inte för mkt, inte för lite och absolut inte för fel. Träna lagom lite och lagom mkt för att inte vara överladdad och inte urladdad. Nu såg jag dock inga fitnessmänniskor vid startlinjen som gnydde av iver eller gav ifrån sig ett eller annat skall. Det är också oklart om det i så fall egentligen skulle påverka slutresultatet. I stället för långa rader av promenadande hundar i koppel som ska göra stora och lilla innan det är dags (ger enorma avdrag tom risk för att diskas, jodå! på banan med ”toalettbesök”), så ringlar det sig långa köer från raderna av Bajamajjor som ställts upp enkom för tillfället. Alla färgglada kläder som matchar, i hunderiet är det matte och halsband. I fitnessvärlden är det hårband och skor, eller tröja och skor, eller någon annan liten detalj som visar att man lagt sig vinn om sin klädsel trots att den snart ska lukta svett, doppas i havet och dras genom sand. JASarna, de är svarta och har satsat på att smälta in (till fotografens förtvivlan), vill ju inte missa dem 😉
Olika läger på gräsplanen förbereder sig på olika sätt. Man kan tex jabba och ducka lite med sin skugga….. Köra lite aerobicsteg, jogga ett varv el två…bara det är lagom mycket men inte heller för lite, så krafterna räcker hela vägen. Det liknar väldigt mkt förberedelserna inför en Agillitytävling där mattar och hussar springer banorna själv utan hundar. Och ja, det ser lite fånigt ut, men fyller alldeles säkert sin funktion.
Allt fnissande och nervösa förväntningsskämt i bilen på väg dit, som på väg hem förbyts till dolda gäspningar och lugnare samtalsnivå när adrenalinet lagt sig och det är över…..när man helt enkelt har överlevt och känner sig nöjd över dagen ( i tankarna är man dock redan i förberedelse inför nästa omgång, hur den träningen ska läggas upp, vad kan förbättras, vad ska man göra samma osv osv)
Ja, det är väldigt roligt att vara i smeten, men ändå brevid. Ska jag vara helt ärlig önskar jag i smyg att få hänga ute på en 8 km lång vuxenlekplats, men det går över när jag tänker på alla höga hinder 😛
Härligt sällskap av Susann var inte fy skam det heller, så det så. Bra jobbat Annelie och Jenny, ni är ju bara så beundransvärda, riktiga Tuffingar….och nu har ni det på ”papper” till och med!

Foton från Toughest finns här : <https://www.flickr.com/photos/75973637@N02/sets/72157647687839999/

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annonser

Sjung ut!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s