Spårläggaren

Kanel har börjat på spårkurs, och då gäller det att göra läxan. Jodå minsann, läxa det får man. ”Minst två gånger ska ni ha spårat tills nästa gång vi ses” säger instruktören och ser ut på ett sätt som säger mig att detta skojar vi inte bort 😉
Vi får klart höra så mycket matnyttigt kring spår att det blir synnerligen trångt i vindlingarna mellan öronen…. Det är med och motvind, spontanspår och godisspår, snitslar, leksaker, svårighetsgrader, liggtider osv osv.
Nu vill ju både Kanel och jag vara duktiga kursare, men att få till kurs, träningsgrupp, läxspårning och arbete kvällstid kan bli knivigt om man dessutom vill ha tid med familjen 😕 Det är då listigheten gör sig gällande, i bästaste formen av plansmideri när den är som skarpast. Vi tar med oss familjen helt enkelt…..Familjen backar ur, en efter en 😯 Minstingen O känner sig nödgad till att förbarma sig över mamman som behöver en spårläggare 😉 Och det gör jag ju så lögn är det inte, jag bara låter bli att informera om att det egentligen gäller mer lite längre fram.
Vi hjälps åt, O, Kanel och jag. Jag går ut ett spår, O går ut ett spår och Kanel får spåra båda.
Och vet ni vad?! Jag tror att jag kommer få hjälp fler gånger, gissa om O tycker det är kul! Och ändå har vi ingen fika med oss 😉
De ger sig iväg, O och Kanel medan pressfotografen härjar i bakgrunden.
De tar sig fram i enat samförstånd och finner slutet, som är en snusburk full med Oscar-färskfoder

O är duktig och stolt och glad att Kanel följer HANS spår och hittar HANS spårslut
Det är faktiskt svårt att säga vem som är gladast, O, Kanel eller jag?! 😆

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

8 thoughts on “Spårläggaren

  1. Vad roligt att O tyckte det var kul, då kan ni gå på spårning tillsammans.
    Det blir både tid för barn o hund 😉
    Visst är det kul att spåra 🙂
    Är det vitsippor jag ser på backen på dina bilder?
    Ha en fin dag!
    Kram

    Gilla

  2. När jag for runt på agilitytävlingar på 90 talet fick mina ungar hänga på antingen dom ville eller ej. Då var det inte alltid att dom tjoade och tyckte att det var kul (vilket man ju kan förstå), men nu i efterhand är det fina minnen som dom pratar glatt om!! 🙂

    Förresten…du är duktig du som gör läxan!! Jag har inte hunnit! 😦

    Gilla

  3. Spår är himla kul! ”Äntligen en aktivitet där man inte behöver gå fint” tänker Huliganen och jag lika glatt. Dags att damma av snitslar och apporter, känner jag!

    Gilla

  4. Kul att sonen uppskattar hundaktiviteten. Det är ju perfekt med en egen spårläggare (och biträdande hundförare) i familjen!

    Gilla

Sjung ut!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s