Hundars separationsångest

Per Jensen, ja så heter en man som inte bara har väldigt god smak när det gäller valet av hund (och jag är självklart INTE alls partisk i frågan). Nej, det är även namnet på en duktig Professor i Etologi (Djurs beteende).
När så nyaste Hundsport dimper ner i lådan och det finns med en artikel (s 34) som är skriven av den just omnämnde Professorn, kan jag nästan inte bärja mig från att läsa den meddetbums!
Men mitt i läsningen hejdar jag mig en stund och känner mig helt plötsligt inte så begaistrad av PJ längre. Nä, för det handlar om hundars ensamhet. När flocken går till jobbet. Det som får mig att rynka på näsan är ”….kanske är hundarna stressade trots att de inte visar det med aktiva, utåtagerande beteenden.”
För sjutton gubbar, skulle Kanel kunna lida av en dold separations ångest? 😯 Innan skrivna mening påtalar han också att vi mattar/hussar drivs av en oerhörd känsla av dåligt samvete. Att vi gärna tänker på vad hunden tänker, känner, upplever just i detta nu när jag lämnar den ensam.
Ja, jag har inte dåligt samvete när jag börjar läsa artikeln, det kommer liksom med det omnämnda dolda separations påtalandena….. Plötsligt blir jag stingslig och vill knappt fortsätta läsa längre. Men jag gör det ändå (mest för att jag sitter på toa och det ÄR ju så tråkigt) 😕 😳
Hur som helst, tur är ju detta! När jag läser vidare blir jag nämligen på det klara med att forskning har visat det som jag själv tror. Nämligen att vi mattar/hussar i princip vet om våra hundar har separationsångest eller inte. En hund som vi upplever lugn när vi går, oftast är lugn resterande tiden också, dvs till vi kommer hem igen. DÅ är det glädjens återseende på tapeten 😉 Per nämner också att en del hundar har svårare separationsångest än andra och man kan inte veta på förhand vilken sort din valp kommer att tillhöra.
Där ger jag honom helt rätt, för enligt min egna forskning, som är seriöst bedriven och grundad på två hundar, Ruthunden och Kanel. Så tillhör de varsin sort. Ruthunden blir olycklig, men går och lägger sig efter en stund (kanske tack vare att jag haft ensamhetsträning sen hon var valp). Kanel däremot, hon kan inte bry sig mindre. Hon ligger kvar där hon lagt sig och blir där till jag kommer, TROTS att hon aldrig varit ensam förrän hon kom till oss som ettåring. Så, jag är nöjd med Pers artikel om denna forskning, speciellt som den visar samma resultat som min 😀

Läs även andra bloggares åsikter om

Annonser

7 thoughts on “Hundars separationsångest

  1. Har inte hunnit läsa artikeln än, men jag kan till viss del tro på det du citerade: “….kanske är hundarna stressade trots att de inte visar det med aktiva, utåtagerande beteenden.”

    Inte för att just det här exemplet har något med separationsångest att göra men Iza kan, när hon är hyperstressad och varvad till tusen, till exempel inför en promenad, lägga sig platt ner med hakan i backen fast hon egentligen går på högvarv. Jag har fått för mig att det är ett sätt att försöka lugna ner sig själv? Men vad vet jag…

    Dessutom är det en gåta att denna hund fixar så utmärkt att vara ensam med tanke på att hon helst inte lämnar mig med mer än två meter när jag är hemma. Då ska hon ha järnkoll, men när jag går ut genom ytterdörren lägger hon sig och verkar helt cool, vilket jag också tror att hon är. Karlsson däremot, som gladeligen kan ligga och sova i ett annat rum en halv dag när jag är hemma, får smått panik om han blir lämnad ensam (utan Iza). Men det gäller bara hemma. Förmodligen är det en stor portion avundsjuka för blir han ensam beror det ju på att man tar med sig Iza, och han blir lämnad kvar. Hos dagmatte/svärmor tar han ensamhet med stor ro.

    Puh… veckans längsta kommentar! 🙂

    Gilla

    • Veckans längsta inlägg kräver ju faktiskt veckans längsta kommentar 😉
      Ruthunden kan ligga i sovrummet eller var som helst utan att verka bekymrad över om jag är där eller inte. Men ska jag gå, då är det annat gnissel i maskineriet. Kanel är lugnet själv, som i allt annat vill jag nästan säga 🙂

      Det spännande med forskningen var att man hade mätt pulsen på hundarna och de hundar där ägarna trodde att det gick bra, stämde. Pulsen ökades inte när de blev lämnade, dock när de kom tillbaka.
      De hundar som ägarna trodde kunde ha separations problematik, stämde också. De hundarna lade sig inte ens utan vankade av och an tills ägarna kom igen.

      Så där ja, då har jag väl kvalat in till längsta svaret på längsta kommentaren till det längsta blogginlägget? 😛

      Gilla

  2. Läste den artikeln igår 🙂
    Kan säga att mina hundar tillhör oxå varsin sort…Hilma gillar inte när jag går (även om någon annan är hemma) men Alma bryr sig inte särskilt.
    Ha en fin dag!
    Kram

    Gilla

  3. Livet skulle ju knappast fungera om man inte hade möjlighet att lämna hunden ensam… Jag tror att om man från början tränar in detta att bli lämnad korta stunder och successivt öka, så lär sig nog de flesta hundar acceptera (och även koppla av) då de är själva.
    Och visst känner man sin hund bäst själv!! 🙂

    Gilla

Sjung ut!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s