Hund / VS Cubus toffsstrumpor…..

Jul hos svärföräldrarna inkluderar ett gäng systrar till min käre sambo, ett eller två gäng syskonbarn och några pappor som är ansvariga för tillskotten. Ja, nu är det ju inte några nya tillskott vi talar om utan snarare sisådär 20 åringar och sånt.
Nej, nyaste tillskottet är en HUND. En alldeles oborstad, slynglig, gigantisk och alldeles underbar gatukorsning på ca 2 år.
Eftersom detta ju främst är en hundblogg, nämner jag knappt den goda maten, mängden av maten eller annat ointressant, utan styr direkt in på Manny The Dog.
Manny är stor som en New Foundlandhund, Glad som en Goldenretriver, Svans lång som elefantsnabel, smidig som ett kylskåp och hårdhudad som en sköldpadda.
Ja nu kan man ju fråga sig, GÅR det att ha en sådan hund i möblerade rum? Jajamen, visst går det! Om man inte är rädd om porslins tomtarna, teven, köksbordet (det har nämligen visat vara svårt för nämnda hund att gå under bordet utan att föra en massa väsen i form av dunkande i bordsskivan) och andra onödiga prylar som kallas inredning och pynt. Det är egentligen inte förrän det kommer gäster som kombinationen inredning-gäster-Manny får lite svårigheter kan man säga.

Nåja, det skulle visa sig att hunden Manny även besitter en god portion slughet. Slughet-Stor slyngelhund är nog en rätt dålig kombo kan jag tycka med facit i handen.

Skribenten slog sig ner på golvet när halva kvällen var gången. Hon blev genast våldkysst i alla håligheter ovanför axlarna, dvs näsan, munnen, öronen osv. Det var då jag jag bestämda mig för att plocka fram mina skills som Hon-den-där-förståsigpåaren 😉 Och det startade med glans kan jag blygsamt inflika.
Manny The Slyngel lade sig ner på golvet, med lite mild övertalning. Jag påbörjade en ”håll dig lugn och fin behandling” i form av någon slags påhittad massage stil
Jodå, han ligger som klubbad ganska länge. När han sen far upp för att köra en öronrensning nonchalerar jag honom, pekar på golvet och säger med en fast, bestämd röst åt honom att lägga sig ner.
Till systrarnas jubel sker det så. Manny The Wild One fäller ihopa sina långa ben och faller som en fura mot golvet. Han njuter av mina smekningar samtidigt som minstaste systern uppfodrande kallar på resterande gäster och upphetsat kastar ur sig ord som ”Så där ska det gå till”, ”Titta så lugn och nöjd han är” osv osv. Jag ska inte underminera betydelsen av detta beröm. Jag sitter där och har ett rejält uppblåst ego, och solar mig i glansen över hur duktig jag är med hundar. 😛
Plötslig tycker Manny att det får vara nog, reser på sig och tittar ner på mig. DÅ ser jag att i mungipan på besten dinglar tofsen från mina varma stickade strumpor……
Så, det var det med de skillsen 😳

Annonser

13 thoughts on “Hund / VS Cubus toffsstrumpor…..

  1. Så kan det gå!!! 🙂 Men ändå…du fick honom att ligga ner en stund iallafall…sen att han hade nåt att göra under tiden var ju bara en bisak!!

    Gilla

  2. Vadådå, nu vet du ju att du besitter ett hemligt vapen! Nästa gång du träffar Manny så är det bara att smuggla fram en ulltofs och sticka åt honom när ingen ser. Works lika a charm!

    Gilla

Sjung ut!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s