Agillityns A-B-C

När solen tittar fram, visserligen något blygsamt men dock 😛 Då kan man, iaf om man är en hundnörd el dito, dra fram sina och andras agillityhinder. Om det dessutom finns en flickvän till sonen i huset, så kan man övertvinga henne att följa med. Man väljer bara lite väl valda meningar, så hon förstår att det är alldeles frivilligt bara hon hänger med typ Nu vill jag bara upplysa läskretsen om att flickvännen i fråga aldrig har sett en klicker och ännu mindre provat densamma. Sådana petitesser kan man ju då inte ta hänsyn till och orda så mkt om, så klicker it is 😉 Ovannämnda flickvän gjorde stora ögon då korvslantarna gjordes iordning, då passet var slut var de både korsade och nästan på väg ur sina hålor, godiset tog faktiskt slut!!!! 🙄 Detta vet ju varenda klickertok : när du tror du har godis så det räcker, så släng i ett par korvar till 😀
Sen introducerade jag och Mikaela henne i agillityns snår. Mellan korvslantar, klicker, handling, slalom och banbyggen delade vi med oss av all vår samlade erfarenhet, som ju visserligen inte är så stor……men det vet ju inte hon 😉
Hunden ska hoppa med god marginal över hindret, berättar vi förnumsigt och ser viktiga ut.
Vidare fortätter vi i samma anda: hundens självförtroende måste hållas på topp! Om du märker att du är snabbare än din hund, slå i bromsen direkt!
När vi har visat, förmanat och låtit viktiga länge nog är det då dags att praktisera de nyvunna kunskaperna. Och jomenvisst, det går alldeles lysande……måste bero på den braiga coachingen 😉 OCH, hon tyckte dessutom att det var roligt, till sonens stora förskräckelse 🙄

Läs även andra bloggares åsikter om agillity, foto, Finsklapphund, Dansk-SvenskGårdshund