Klokapsel eleminering

Tänk er den här bilden, fast med med snöhögar utanför med på-duttad gul ”färg” och avgasgrå nyans. Ja visst är vi på Djursjukhuset i Malmö. Lyckligt ovetande väntar hon på veterinären och hon har hela hejar klacken med: Mikaela, Annika och jag. Ingen av oss är ju så klart ett dugg nervös 🙄 In kommer veterinären farandes, frågar, klämmer, känner och tempar. Här tycker Mikaela det är riktigt hemskt…..att ta tempen i rumpan 😯 när hundar ju minsann har både öron och armhålor!!! Veterinären konstaterade att klon var bruten och susade i väg efter sömnmedel. Men det är en mkt kompetent djursjukvårdare som kommer in med tången när Kanel ligger mindre lycklig, fortfarande ovetande på rummet. ”Hmmmm, säger kvinnan. Det kan bli problem att få av klokapseln eftersom den den är knäckt.” Det läggs lokalbedövning och det känns, det rycker lite tassen 😦 Nu har klockan blivit dags för Annika att börja jobba, ”Ja gå du bara nu när det börjar bli dags för gråtning”, säger jag. Samtidgt meddelar Mikaela att om det gör ont på Kanel, då går hon också. Det blir ändå inga problem, tjong i medaljongen så är allting av och Kanel verkar inte märka ett dyft 🙂
Nu flera timmar senare, är hon varken lycklig el ovetande längre 😦 Hon utgör en sorglig syn där hon ligger och det värker i hela matte hjärtat. Hon har inte ont men en ostadig bak-kärra, stilen kan minnas vid ett JAS plan med noskantring, öronen ligger rakt ut som för att hjälpa till att hålla balansen. Hon tar dock emot skivade falukorvsbitar med vanlig glupsk aptit, liggandes på divanen. Fattas bara att Rut ska stå och vifta med ett palmblad över hennes huvud också för att fullfölja Shejk scenen 😉
Läs även andra bloggares åsikter om klokapsel, FinskLapphund, Malmödjursjukhus