FEGIS? Kan jag aldrig tro……

Om man utsätter sig för saker som man egentligen är lite (el mycket för alldel) rädd för, DÅ är man väl jättemodigigaste i världen……nåja Skåne iaf 😉

Beväpnad med en Ruthund och en Kanelsnäcka gav jag mig iväg på tur. Inget farligt i det, men här är vildsvinstätt “say no more” Hällestadpromenad 2010, september 001 Hundarna skuttade frimodigt omkring och vi beslöt oss för att av vika från stigen. Ett superdrag av mig visade det sig då de helt vilda av springaruntochjagavarandra över stock och sten nästan höll på att stupa. De lunkar liksom bara omkring när vi följer vägar. Hällestadpromenad 2010, september 003 Lappen var så fartig att varken kameran el Ruthunden hängde med 😉 Vi följde snällt anvisningarna till Skåneleden och befann oss helt plötsligt på Lappland 😀

Hällestadpromenad 2010, september 012 Det var då som det slog mig, som en blixt från ovan, jag lider minsann även av lite koskräck! Vägen tillbaka var för lång konstaterade jag efter en stunds dividerande med mig själv. Gaskade upp mig och travade på……….Nästan framme vid “trappan” som ledde ut ur hagen, ser jag till min fasa att 😯 stigen är i det närmsta blockerad av en kalv! Hällestadpromenad 2010, september 018 Och kalven har understöd av diverse kreatur, lagom spridda för att kunna göra en omringning. 

Hällestadpromenad 2010, september 016 TRAMS! Säger jag till mig själv samtidigt som jag bestämmer mig för att arbeta med min skräck. Med raska steg, bultande hjärta och sträng lydnad på dogzen närmar jag mig utgången och förbi kalven när jag kommer till en fruktansvärd insikt! Tänk om inte korna har bestämt sig för att arbeta med sin hundfobi? Tänk om de anfaller i samlad trupp? Ja, det ser nästan så ut ett tag faktiskt Hällestadpromenad 2010, september 019 Hela kohagen stannar liksom upp ett slag, stint stirrar de på oss och junior ser minsann ut som han vill komma fram och hälsa. “ Inte jaga upp sig nu, inte springa, djupa lugna andetag” uppmanar jag mig själv, samtidigt som jag ler stelt mot kalven. Väl över trappan med hundar och allt, märker jag att jag är helt svettig, pulsen har skenat iväg så den knappt känns och benen börjar darra…Fotade eländet Hällestadpromenad 2010, september 031 Så här ser efter-skräck ut, bara så ni vet!

 

Annonser

12 thoughts on “FEGIS? Kan jag aldrig tro……

  1. Hahahha, Du är jättemodigigaste i hela skåne i mina ögon med, förstår dig helt ang ko-skräcken, opålitliga & STORA djur är det.
    Kalvar är synnerligen störiga, nyfikna så det smäller om det är dom.
    Jag antar att ditt leende innehöll tandvisning oxå;D, skippa det nästa gång & le med stängd mun..

    Gilla

    • TACK! Känns skönt att man har impat på någon 😉 Och jag ska absolut låta bli tandvisningen nästa gång. Med tanke på att jag gick där och muttrade kanske Kon trodde att jag morrade liksom?! 😯 Hemska tanke…..

      Gilla

  2. Du det där kallas modigast i hela världen enligt mig!!!
    Jag ser nästan ut som du fast jag bara läst inlägget…de är sant…min morgon börjar med hjärtklappning o halvpanik 😉
    Jag är faktiskt alltid rädd för sånt där…inte direkt för min egen skull utan att alla djur ska attackera mina hundar.
    I år har vi än så länge bara stött på en älg med kalv…men dom stod bara o stirrade på oss. Fast pulsen gick upp ordentligt ändå…
    Modigt de är vad du är, så det så!!!
    Många kramar!!!

    Gilla

    • Inte meningen att skrämma upp dig, men ganska kul ändå 😆 Älg och kalv, då hade jag döden dött tror jag 🙄 Just det här att de står och stirrar och inte springer iväg, det är väl det som skrämmer en mest tror jag.
      Sträcker på mig lite och känner mig modig, nu när du oxå tycker det 😉
      Kramen

      Gilla

  3. Berätta det här för Sandra!!! HON lider av koskräck!! Men du var ju hur modig som helst!! Smittade rädslan på Kanel och Rut tro? eller dom var beredd att skydda dig till sista blodsdroppen??

    Gilla

    • Ruthunden såg knappt åt korna, medans Kanel såg ut som ”Jagar du dem Rut, så hänger jag på” Men hon har inte så lätt för egna initiativ, vilket i detta fallet var ganska skönt 😀

      Gilla

  4. Men vilken fasa! Tur att du överlevde!

    Det är i sådana här lägen man ska ha en liten kaxig kovallare med sig – hojta till nästa gång så ska du få låna Huliganen.

    Fast å andra sidan – han kan ju möjligen få för sig att valla ihop en liten flock till dig, och DET vill du kanske inte ha?

    Gilla

Sjung ut!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s