Dagen för uppletande närmar sig. Jag känner mig lite pessimistisk och har deklarerat redan tidigare att ”Kanel kommer inte att springa in med någon leksak”. Rådet jag fått är att klicka in att hon tar saker. Lydig som jag är gör jag det, de första dagarna. Sedan lyckas jag, eller Rut eller vem som nu är skyldig att slarva bort IKEAråttan som är föremålet för gripandena. Jag snittar upp tennisbollar, som sluter tätt om godiset jag kan stoppa i. Det gäller liksom att vara lite klurig när man har med en icke apporterande gottoman att göra 
Väl på plats i Skrylle Naturreservat, trampas det upp en ram på 50×50 meter med en fin orange snitsel i varje hörna. Sen släpps adepterna lösa innanför ramarna. Vi irrar fram och tillbaka, i spiraler, på härsan och tvärsan innanför ”ramarna” och har nu lärt oss att valla en ruta.
Väl färdiga med det, släpps hund nr ett ut för att hämta in sin leksak.
Jag fattar knappt hur duktiga alla hundarna är, de verkar inte vara medvetna om att vi är nybörjare.
Som leksak att hämta in väljer jag en tennisboll med korv i som Kanel ska hämta. När det så blir vår tur, gör hon till att börja med precis som jag tror. Fart ut och letar, springer härs och tvärs och försöker komma på vad det egentligen är hon ska göra. När hon far utanför rutan kallar jag in henne och hon kommer tillbaka på baslinjen (jodå, ni hör vad jag kan ) Beröm henne ropar Fröken A!!!!!! Och medan jag gör det säger jag förvirrat, ”men hon kom ju inte tillbaka med något”. Det gör inget ropar A, det viktiga är att hon tycker det är kul där ute. Och så får jag skicka iväg Kanel igen. Det är en speciell känsla att stå där och titta medan ens hund susar runt i full fräs över stock och sten. Och det syns att alla sinnena är på. Plötsligt bara gör hon det oväntade 
Hon upptäcker doften av bollen, dyker ner och hugger fatt i den och springer i full kareta in mot mig. Tosig, tjoig och vild häver jag ur mig en massa beröm medan jag springer på baslinjen. HON GÖR DET! HON SPRINGER IN MED TENNISBOLLEN! Jag tror inte den som inte själv har bry med att hundar inte vill ta saker i munnen, kan förstå vilken glädje det är när det fungerar.
Sen får jag lite bry med korvslarven som ligger i tennisbollen, men skam den som ger sig 
Tack så mycket Lotta för att du fotade! Nästa vecka ska jag ta med min kamera och fota Wilmer, då är det sök som ska tränas!
Lotta och jag gör några långa budföringar också innan vi packar hem oss och tackar för idag 
Läs även andra bloggares åsikter om Uppletande, hundträning, FinskLapphund, Lundsbrukshundklubb, Skrylle Naturreservat, foto
Det är då listigheten gör sig gällande, i bästaste formen av plansmideri när den är som skarpast. Vi tar med oss familjen helt enkelt…..Familjen backar ur, en efter en 
Att hoppa över hinder är Kanel duktig på. Men vi ligger i hårdträning på att sitta ner efter hoppet, att hoppa tillräckligt långt ut, att inte hamna bredvid hindret så att återhoppet blir just inget återhopp. Bara en snopen ingång. Lappen tar sats och flyyyyger över hindret, får syn på ett gäng kottar och glömmer, eh ja eller struntar i, att hon har ett uppdrag. Och det har mycket lite med kottar att göra ja.
Nåja, utvärdering kommer så småningom.
